Ambassadjämförelse

För några veckor hade jag anledning att besöka både den svenska och amerikanska ambassaden här i Madrid. Ganska intressant att jämföra dem båda, eftersom skillnaden var så stor. Jo, den amerikanska ambassaden ligger på en stor gata och vakter stod utanför. Jag får lämna in min mobiltelefon och låta min väska passera en sådan där röntgenmaskin. En metalldetektor senare och jag befinner mig i ett stort väntrum full av människor. Jag fyller i min ansökan om att förnya passet, tar foton i en automat och betalar motsvarade femhundra kronor. Två veckor senare levereras mitt pass till hemmet med bud.

Den svenska ambassaden gömmer sig bakom en massiv järndörr med tre kronor diskret ingraverade. Ett litet väntrum; det ser ut som hos tandläkaren med en opersonlig landskapstavla och ett porträtt på sjuttiotalskungaparet. Några dagstidningar från veckan innan ligger på bordet och det är bara en annan person där förutom jag. Mitt svenska pass har gått sönder, men det går alldeles utmärkt att få ett nytt gratis. Jag får stå i en slags maskin där foto, fingeravtryck och signatur tas. När mitt pass är klart får jag besked via e-post och går själv till ambassaden och hämtar det. Intressant, eller hur?