Sommaren är här nu

Det har hunnit bli sommar på några veckor, jag har skrivit lite om det hos RES. Vi har också varit i Portugal och i helgen väntar ännu ett efterlängtat besök. Jag återkommer.

Februariöl

Det är inte så att jag inte har någonting att skriva om. Inte alls. Det är bara det att det är svårare att se på det som numera är vår vardag som någonting inspirerande att berätta om. Tro inte för en sekund att det är tråkigt att sitta ute i solen med uppknäppta jackor i februari med en öl i handen. Det är precis lika underbart som det låter. Så det är precis vår vardag jag skriver om.

Blickpunkt

Den allestädes närvarande blå himlen och lite spansk arkitektur får utgöra årets sista inlägg på Mitt Madrid. Kanske blir vi bättre på att skriva nästa år, kanske inte, men vi ska försöka. ¡Hasta luego!

Madrid, forts.

Jag är tillbaka i Madrid efter en lång sommar och har återerövrat staden. Spanjorerna står fortfarande i kö på lördagar för att köpa lotter, vi har efter nästan ett år äntligen köpt en dammsugare och septembersolen raderar alla tankar på att hösten skulle kunna vara på väg.

Tid

Vad tiden går, säger man. Men tiden går alltid i samma takt, varken fortare eller långsammare. Bara stadigt, obevekligt. Nu har Madrid varit vårt hem i nio månader, och nu när jag lämnar staden för sommaren inser jag att det verkligen är vårt hem. Jag kommer sakna Madrid. Staden har fått en egen plats i mitt hjärta, en plats som tiden har skapat åt den. Är Madrid äntligen mitt?

Midsommar

Det är midsommarafton. Förra året lämnade vi Sverige och for till Amsterdam. Så långt från snaps och sill man kunde komma och kanske den bästa midsommaren någonsin. I år firar vi i Madrid, kanske med en sillbit eller två. Daggig juninatt byts mot pulserande storstadshetta, blomsterkrans mot rosförsäljande indier, nubbe mot vodka. Det känns ganska bra det med.

Fair

Det börjar bli varmt på riktigt. Så här och varmare kommer det vara från och med nu. Jag har hört att det regnar i Göteborg. That’s not fair!

Saknaden

Saknaden kan slå mig rakt i ansiktet ibland. Ett hårt knytnävsslag från ingenstans. Saknaden skrattar rått och väser i mitt öra: “Ledsen bruden, men det kommer dröja länge innan du blir av med mig”. Därför, men inte bara därför, ska det bli skönt att åka hem i helgen.

Hemvant

Jag har bara skrivit om väder och besök på sistone, men det är faktiskt inte det enda som händer i Madrid. Det är bara det att vi har vant oss vid det spanska livet. Det känns inte längre konstigt att äta trerätters till lunch eller att börja laga middag vid nio på kvällen. Eller att man sitter i baksätet när man åker taxi. Det är inte heller ovant att blanda citronläsk med öl eller att håret luktar rök i dagarna tre efter en utekväll. Det känns som hemma när vi går på stan och vi klarar oss bra med spanskan. Och snart kommer jag säkert vänja mig vid otrevliga försäljare och servitörer.

Det har varit över trettio grader hela veckan. I går natt drog ett åskväder förbi, det blixtrade och dundrade i över en timme. I dag är det svalt och det har duggat lätt hela dagen.

Mostly sunny

Det är trettio grader varmt i dag den sjunde maj. Det känns udda, men jag borde vara åtminstone lite van för Madrid är ingen subtropisk zon utan räknas bara som medelhavsklimat. Det är ändå lite konstigt och ja – varmt.

Ett litet hej

Det är sent och jag borde sova. Men det har varit en sådan fin dag och plötsligt fick jag lust till att skriva igen. Solsken och frisk luft kan göra mycket för inspirationen. Naturligtvis har det hänt bra mycket mer på sistonde än att vi har köpt en gerbera och stört vår granne. Det har blivit nästan sommar, vi har haft fint besök och det är påsklov. Vi har numera en blomsterlåda med pelargoner, fått luftkonditionering installerat och har bjudit spanjorer på sill och potatis.

Hej syster!

Min syster kommer till Madrid i dag. Det känns fint och symboliskt att det är just hon som hälsar på först. Jag ska visa henne mitt Madrid: favoritgatorna, husen, parkerna och torgen. Hon ska få känna atmosfären, stadspulsen och förhoppningsvis vårluften. Vi ska äta spanska tapas och dricka fint vin. Vi kommer leka turister, konstkännare och tonåringar, allt på en gång. Och det kommer bli alldeles, alldeles underbart.

Hemma

I över en månad har vi varit tillbaka i vår nya stad. En månad har det tagit att finna sig, att komma tillrätta, att leva det vardagliga livet igen. Vistelsen i Sverige blev en enda lång och underbar semester, och på ett sätt blev det ytterligare en bekräftelse på att det här är vårt hem nu. Hemma är Madrid, en miljonstad i Europa. Vi är tillbaka nu. Hemma.

Högt över staden

Högt uppe på taken, jag är högt över staden. Madrid från ovan är en spännande vy. Från nionde våningen kan jag se långt, långt. Det känns inte europeiskt – här märks de arabiska influenserna tydligt. Det här är mitt Madrid, min stad. Den har börjat forma sig. Precis som jag kan se horisonten härifrån, kan jag blunda och visualisera öst och väst, nord och syd. Mina fötter känner gatan, mitt huvud känner pulsen.

Det bästa av allt är att jag har lång, lång tid på mig att göra staden helt till min. Hej då, Madrid. Jag kommer tillbaka nästa år.

Decembertankar

Vi har varit här i två månader och redan sett tre årstider. Vi upplevde de sista skälvande sommardagarna i oktober, tittade på när löven ändrade färg till höst i november, och förundras över ljuset i december. Dagarna är klara, kyliga och torra – en helt annan vinter än vad vi är vana vid.

Det märks förresten att siestan lever kvar i Spanien. De flesta affärer har stängt mellan två och fem och gatorna är nästan tomma. En och annan vilsen turist är de enda som trotsar eftermiddagsvilan. Och så jag, som fotograferar husfasader och släckt julbelysning.

Julkänsla?

Dagarna innan första advent skedde något magiskt i Madrid. Miljontals ljus tändes precis samtidigt, över varje aveny och gågata, i varje träd och lyktstolpe. De pulserar ut ett budskap: julen är snart här.

Nu har första och andra advent redan kommit och gått. Lucia och tredje advent var över innan jag hann andas ut. Det är inte många dagar kvar till jul, men det känns inte riktigt så. Trots ljusen i staden, så saknar jag stjärnorna och stakarna i alla fönster, de där som är riktig julkänsla för mig. På IKEA hittade vi en fin och röd elljusstake. Nu sitter jag i strålglansen och känner in julen. Om fem dagar kommer vi hem!

Ett levande hus

Det rasslar och porlar bakom väggarna, en stol skrapar på golvet och någon snyter sig ljudligt. Vi hör allt: plingandet från mikrovågsugnen, morgonduschen och den ständiga pladdrande teven. Det är nästan tvärtom mot vårt förra hem där huset var stumt och tyst och där trafikbruset utanför stod för underhållningen. Här finns ingen trafik, bara en lugn och tyst innergård. Jag störs inte av vårt lyhörda hem, tvärtom. Det känns hemtrevligt att veta att de som bor här gör huset levande – med varje toalettspolning, telefonsignal eller nysning.

Önskemål om attribut i ny lägenhet

* Pizzavalv
* Spegelvägg

Fyra uppenbara skillnader

* Språket är annorlunda. Naturligtvis. Den spanska dialekten i Madrid är ganska mycket svårare att förstå än den latinamerikanska och jag har glömt ganska mycket sedan jag studerade språket. Ändå har jag redan vågat föra några kortare konversationer på spanska, främst eftersom de flesta är ovilliga att tala engelska. Både jag och Per känner att vi vill lära oss spanska riktigt bra – och det snabbt!

* Smaken på maten är annorlunda. Allt smakar sött, från frukostbrödet till ostburgaren på McDonalds. Ja, jag var ju tvungen att göra en vetenskaplig jämförelse, och besökte därför den förhatliga kedjan i dag. Burgaren kostade 1,70 € vilket är dyrare än i Sverige, men interiören var å andra sidan finare än hos en lyxbank. Men smaken var som sagt annorlunda, kanske hade de sötat brödet eller ketchupen extra mycket – det var något som fick mig att rynka på näsan. Mycket med maten är konstigt här, som t ex att min frukostyoghurt i morse med fruktsallad-smak mest smakade zoo-godis. Eller att vanligt kaffe utan socker kallas amargo, vilket betyder beskt, och att megasötat kaffe kallas spanskt kaffe.

* Ljudet är annorlunda. Det piper, rasslar, tjoas, stånkar, brötas och bankas. Metrons signal för nästa hållplats fick mig att hoppa första gången. Folk pratar högt. Musik är på överallt, på högsta volym. Fåglar vars kvitter jag inte känner igen väcker mig på morgonen. Bilar tutar, folk hejar högt på gatan. Det känns helt enkelt som om någon har vridit upp volymen i det här landet, rejält.

* Lukten är annorlunda. Det luktar medelhavsluft, det luktar kryddor som påminner mig om La Paz. Det luktar cigarettrök överallt eftersom man fortfarande får röka på restauranger och barer, och spanska människor luktar svagt av rökelse, eller något som liknar det.

Sen tar vi Madrid

Jag lägger märke till detaljerna först. Att tvålen och handdukarna luktar annorlunda. Att vattnet smakar annorlunda. Att till och med vattnet känns annorlunda mot kroppen när jag duschar. Hur vinden känns i ansiktet, hur det disiga ljuset får mig att kisa.

Jag märker att jag försöker hitta referenspunkter i den främmande staden. Ljuset påminner mig precis om Lima, kaoset på gatorna om Amsterdam eller London. Arkitekturen får mig att tänka på USA, det är något med stora kvadratiska block som gör att byggnader ser ut att vara ihopsatta med lim. När jag lär känna staden kommer jag kunna identifiera den som Madrid, nu är det bara brottstycken av sådant jag redan känner. Nu börjar processen att göra Madrid till vårt. Nu är landet vårt land, och staden är vårt nya hem.