Kärlek

Det är klart att det blev bra. Varje sekund genomsyrades av ren kärlek och äkta glädje. Madrid visade sin bästa sida och solen välkomnade oss med varma strålar. Vi var inte riktigt turister, för vi visste var stegen bar hän. Men vi var inte heller riktiga madrileños, för tillsammans hittade vi nya gator som vindlade och krökte sig till ställen vi aldrig hade sett innan. Det känns liksom tryggt i hjärtat att det finns platser här som jag delar med min syster och våra käraste.

Och det är klart att vi gjorde precis allt och inget. Vi drack öl i solskenet, beundrade arkitekturen, häpnade över folkmassorna, åkte linbana och åt oändliga mängder mat, där den godaste var kanske den på vårt lokala tapasställe Los Gatos. Solen gav oss kraft som strömmande genom hela kroppen: från huvud till hjärta till ömmande fötter. Jag är så glad.

Hej syster!

Min syster kommer till Madrid i dag. Det känns fint och symboliskt att det är just hon som hälsar på först. Jag ska visa henne mitt Madrid: favoritgatorna, husen, parkerna och torgen. Hon ska få känna atmosfären, stadspulsen och förhoppningsvis vårluften. Vi ska äta spanska tapas och dricka fint vin. Vi kommer leka turister, konstkännare och tonåringar, allt på en gång. Och det kommer bli alldeles, alldeles underbart.

Hemma

I över en månad har vi varit tillbaka i vår nya stad. En månad har det tagit att finna sig, att komma tillrätta, att leva det vardagliga livet igen. Vistelsen i Sverige blev en enda lång och underbar semester, och på ett sätt blev det ytterligare en bekräftelse på att det här är vårt hem nu. Hemma är Madrid, en miljonstad i Europa. Vi är tillbaka nu. Hemma.

Ur folkbokföringslagen

“Enligt 20 § folkbokföringslagen (1991:481) ska en person som kan antas under sin normala livsföring komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila utom landet under minst ett år avregistreras från folkbokföringen som utflyttad.”

Högt över staden

Högt uppe på taken, jag är högt över staden. Madrid från ovan är en spännande vy. Från nionde våningen kan jag se långt, långt. Det känns inte europeiskt – här märks de arabiska influenserna tydligt. Det här är mitt Madrid, min stad. Den har börjat forma sig. Precis som jag kan se horisonten härifrån, kan jag blunda och visualisera öst och väst, nord och syd. Mina fötter känner gatan, mitt huvud känner pulsen.

Det bästa av allt är att jag har lång, lång tid på mig att göra staden helt till min. Hej då, Madrid. Jag kommer tillbaka nästa år.

Plaza las Cortes

Decembertankar

Vi har varit här i två månader och redan sett tre årstider. Vi upplevde de sista skälvande sommardagarna i oktober, tittade på när löven ändrade färg till höst i november, och förundras över ljuset i december. Dagarna är klara, kyliga och torra – en helt annan vinter än vad vi är vana vid.

Det märks förresten att siestan lever kvar i Spanien. De flesta affärer har stängt mellan två och fem och gatorna är nästan tomma. En och annan vilsen turist är de enda som trotsar eftermiddagsvilan. Och så jag, som fotograferar husfasader och släckt julbelysning.

Julkänsla?

Dagarna innan första advent skedde något magiskt i Madrid. Miljontals ljus tändes precis samtidigt, över varje aveny och gågata, i varje träd och lyktstolpe. De pulserar ut ett budskap: julen är snart här.

Nu har första och andra advent redan kommit och gått. Lucia och tredje advent var över innan jag hann andas ut. Det är inte många dagar kvar till jul, men det känns inte riktigt så. Trots ljusen i staden, så saknar jag stjärnorna och stakarna i alla fönster, de där som är riktig julkänsla för mig. På IKEA hittade vi en fin och röd elljusstake. Nu sitter jag i strålglansen och känner in julen. Om fem dagar kommer vi hem!

Spanjorer och deras passion för skinka

Spanjorerna är väldigt förtjusta i den inhemska skinksorten Serrano. Jag har fått lära mig att en välskolad skinkskärare tjänar mer än en ingenjör, vilket är... intressant. Man märker av uppskattningen av dessa köttstycken titt som tätt. På stormarknaderna finns särskilda skinkavdelningar och var och varannan närbutik säljer skinkställ som man kan ha i sitt eget lilla kök.

Men vad som i min mening verkligen tar priset, är vad som syns på bilden ovan. Den vita grejen, högt upp i mitten. Det är en skinkväska. Den påminner om en väska man har sitt tennisracket i. På så sätt kan man alltid ha med sig sitt älskade sjukilos grisben. Till jobbet, på tunnelbanan eller varför inte till en fest där värden serverar undermålig skinka?

Calle de Santa Brígida

Det här är inte någon byggplats långt ute i förorterna. Det här är mitt i centrala Madrid. På Calle de Santa Brígida pågår något som ingen kan svara på. En husvägg är lämnad vind för våg, med bara en ställning som sällskap. En byggarbetare pratar i telefon och ser ut att signalera åt någon. Tunga maskiner gör gatan lerig, men de tycks bara köra där för syns skull. Det här är Spanien.

Ett levande hus

Det rasslar och porlar bakom väggarna, en stol skrapar på golvet och någon snyter sig ljudligt. Vi hör allt: plingandet från mikrovågsugnen, morgonduschen och den ständiga pladdrande teven. Det är nästan tvärtom mot vårt förra hem där huset var stumt och tyst och där trafikbruset utanför stod för underhållningen. Här finns ingen trafik, bara en lugn och tyst innergård. Jag störs inte av vårt lyhörda hem, tvärtom. Det känns hemtrevligt att veta att de som bor här gör huset levande – med varje toalettspolning, telefonsignal eller nysning.

Kontraster

Årstiderna luras! Solen är sommar, luften är vår och träden ropar höst, höst, höst. Termometern visade arton grader i lördags när vi tog en promenad i sällskap med Nicklas. Bilderna föreställer Estación de Atocha och en husvägg i de äldre delarna av Madrid. Kontraster igen.

På kvällen var vi på countrykonsert: två tyska tjejer spelade gitarr och sjöng allt från Johnny Cash till Turbonegro. Fantastiskt underhållande! Vi har haft en bra helg, igen.

Calle del Marqués de Cubas

Vi har varit på IKEA, och möblerat om lite. Nu är lägenheten lite mer oss, och lite mindre rödvit.

Campo del Moro

Jag sitter på El Chico som är en liten bar på vår gata. Hit kan man ta med sig datorn och använda Internet gratis, om man är villig att betala priset: cigarettrök, högljudda spanjorer och slammer från köket. Jag tycker det är ganska mysigt, faktiskt.

I söndags tog vi en lång höstpromenad med Nicklas i Campo del Moro som är det kungliga slottets bakgård ungefär. Solen framkallar lyckokänslor, visst kan man se det på den oerhört osmickrande bilden på oss? Det känns som om solen skiner starkast på söndagar också. Jag älskar att Madrid har så många fina parker, som ofta är ganska folktomma. Hösten är solig, färgsprakande och alldeles underbar!

Kungörelse

P.g.a flytt till Internetlös lägenhet, kommer antalet blogginlägg och e-postmeddelanden framöver bli färre.

Lev väl!

Vardagsliv

Det har varit en underbar dag i Madrid! Klar och till en början kylig, men den bleknande solen värmer fortfarande och får vinterjackor att kännas överflödiga. Vi började dagen med att skriva på kontraktet för vår nya lägenhet! På lördag flyttar vi in och det känns obeskrivligt roligt. Innan Per åkte tillbaka till jobbet tog vi en kaffe på kvartersbaren. Det känns lite som om vi börjar komma in i det spanska livet nu. Jag har vant mig vid höga slammer, högljudda diskussioner och pipande maskiner.

Sedan promenerade jag till rådhuset på Plaza Mayor för att registrera oss som boende i Madrid. Väl avklarat besökte jag det kungliga palatset som var ganska tjusigt. Nu har jag precis handlat på SuperSol. På vägen hem mötte jag en liten svartvit katt som såg så ynklig ut att han fick lite serranoskinka.

Måne och gatlyktor

Breaking news!

This just in: vi kommer hem över jul!

Blanca Portillo

Jag såg min första kändis häromdagen, skådespelerskan Blanca Portillo. Hon är med i många spanska filmer, t ex i min favorit Volver av Pedro Almodóvar.

El Rastro

Det har varit en riktigt bra helg. Fredagen blev en trevlig historia hemma hos Nicklas, vår bäste Madrid-guide! I lördags vågade jag mig ut i skidbacken – ja, du läste rätt. Lite utanför staden finns en stor inomushusanläggning med konstsnö, och där spenderade jag i stort sett hela dagen. Väldigt roligt, trots att backen inte var särskilt lång.

I dag har vi njutit av El Rastro, en jättestor marknad som hålls varje söndag i de gamla delarna av Madrid. Ungefär som Reningsborg, fast ganska mycket större. Och man kunde verkligen hitta allt! Per köpte ett paraply. Vi avslutade vår helg med vår söndagstradition kinakrogen.