Vad tiden går, säger man. Men tiden går alltid i samma takt, varken fortare eller långsammare. Bara stadigt, obevekligt. Nu har Madrid varit vårt hem i nio månader, och nu när jag lämnar staden för sommaren inser jag att det verkligen är vårt hem. Jag kommer sakna Madrid. Staden har fått en egen plats i mitt hjärta, en plats som tiden har skapat åt den. Är Madrid äntligen mitt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
ja tiden bara passerar förbi, vissa dagar ruggigt närvarande andra dagar som en stilla vindpust...Hösten har kommit till Falkenberg och jag längtar bort....
vad poetisk du är, kära kusin. så är det verkligen. och vissa dagar är som en orkanvind, bara försvinner! när kommer ni till madrid igen?
Skicka en kommentar